Brott mot liv

Uppdaterad: 15.1.2018
Uppdateras nästa gång: 8.1.2019

<p>Indikatorn beskriver utvecklingen av dödligheten bland kvinnor, män och den totala befolkningen som en följd av mord, dråp eller misshandel i tioårsperioder från år 1760 fram till våra dagar. Antalet offer (barnadråp borträknat) har ställts i relation till befolkningsmängden: dödligheten anges som antal offer per 100 000 invånare per år. Informationen har sammanställts av Rättspolitiska forskningsinstitutet av uppgifter som publicerats av Veli Verkko och Statistikcentralen. Finland är vid sidan av Sverige det enda landet i världen som haft tillgång till jämförbar information om utvecklingen av dödligt våld under så här lång tid. Det är tack vare det svenska rikets befolkningsstatistiksystem, som redan 1754 började registrera antalet personer som avlidit på grund av uppsåtligt våld. Uppgifterna från 1700–talet och början av 1800–talet är dock mycket bristfälliga. Enligt Ylikangas och Siréns undersökningar är antalet offer enligt denna statistik cirka 30–50 % mindre än i verkligheten, medan antalet offer för dödligt våld i våra dagar enligt dödsorsaksstatistik är cirka 10 % mindre än i verkligheten.</p>

   

Antalet brott mot liv det lägsta någonsin

Enligt uppgifter om dödsorsak dödades 63 personer i Finland år 2016. Antalet var det lägsta sedan år 1895. Dödligheten i relation till befolkningen, 1,14 offer per 100 000 invånare, var den lägsta statistikförda sedan år 1782 och den fjärde lägsta under hela tiden sedan 1754 då statistikföringen av dödsorsaker påbörjades. Det statistikförda antalet brott mot liv var lägre bara åren 1758, 1771 och 1782. Statistiken för 1700-talet är dock märkbart mer otillförlitlig än nutida statistik, så i verkligheten har nivån av brott mot liv de senaste åren varit den lägsta under hela vår kända brottshistoria. I och med den sjunkande trenden av brott mot liv som började på 1990-talet har i synnerhet brott mot liv som begås av män minskat, vad gäller både manliga och kvinnliga offer. När det gäller kvinnor har förändringarna i brott mot liv varit små under de senaste årtiondena.

Den våldsammaste perioden i Finlands närhistoria mätt i brott mot liv var perioden mellan storstrejken 1905 och 1932 då förbudslagen upphävdes. I Finland dödades då varje år tre gånger så många människor per invånare som i dagens läge. (Det våldsammaste enskilda året i dödsorsaksstatistiken som publicerats är 1918, då det statistikförda antalet brott mot liv var mer än 60 offer per 100 000 invånare.) En annan kortare våldstopp inträffade genast efter andra världskriget 1945–1947. Den minst våldsamma perioden i vår kända historia inträffade också under förra århundradet, från slutet av 1950-talet till slutet av 1960-talet. Brottslighet mot liv låg då på en nivå som var en tredjedel lägre än i genomsnitt under de senaste årtiondena. En ny period med relativt högt antal brott mot liv inleddes 1969, året för den stora alkoholreformen. Fr.o.m. senare hälften av 1990-talet började antalet fall av brott mot liv återigen minska i Finland. Utvecklingen har varit densamma också i övriga Europa. I Finland har brotten mot liv minskat en aning snabbare under de senaste åren är i europeiska ekonomiska samarbetsområdet i genomsnitt. En orsak till att brottsligheten sjunkit är att befolkningen blivit äldre, vilket har förklarat 10–25 procent av den totala förändringen av brott mot liv.

Den allmänna strukturen i fråga om brott mot liv har trots minskningen hållits oförändrad. Typexemplet på brott mot liv i Finland är ett s.k. fylledråp i en privatbostad. Vapnet är en kökskniv och tidpunkten för gärningen ett veckoslut. Gärningsmannen och offret är medelålders män som känner varandra sedan länge och bor ensamma, är utslagna ur arbetslivet, alkoholiserade, och har en lång historia av våldsbrottsdomar. Vid gärningstidpunkten har parterna i allmänhet 1–3 promille alkohol i blodet.