Utvecklingen av befolkningens åldersstruktur

Uppdaterad: 29.3.2019
Uppdateras nästa gång: 31.3.2020

Statistiken över befolkningsstrukturen beskriver finska och utländska medborgare, som vid årsskiftet är fast bosatta i Finland. I statistiken ingår uppgifter om befolkningens boningsort, kön, ålder, civilstånd, språk, nationalitet och födelseland liksom uppgifter om maka/make och samtliga barn samt föräldrar. Uppgifterna fås ur Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas befolkningsdatasystem enligt situationen vid årsskiftet.

Den finska befolkningen åldras och samtidigt minskar antalet födda. Den ekonomiska försörjningskvoten försvagas i Finland av faktumet att det föds färre barn än tidigare samtidigt som befolkningen åldras och det finns ett stort antal arbetslösa. Åldersstrukturen i Finland är snedvriden på samma sätt som också i många andra utvecklade länder. När de stora åldersklasserna går i pension är det allt mindre årsklasser som får finansiera och bära upp välfärdssamhället.

Den ökande livslängden förlänger pensionsåren, men samtidigt har människornas hälsa förbättrats märkbart och antalet friska år under människans livstid ökat, vilket innebär mindre behov av hälsovård.

Den ökade arbetskraftsinvandringen har höjt sysselsättningen och nativiteten i många länder. Även i Finland försöker man öka invandring t.ex. genom riktlinjerna i Migration 2020-programmet.

   
I slutet av år 2018 fanns det 882 234 personer under 15 år och 3 430 848 personer i åldern 15–64 i Finland. Antalet personer som fyllt 65 år var 1 204 837 i slutet av år 2018. Den demografiska försörjningskvoten, dvs. antalet personer yngre än 15 år samt 65-åringar och äldre per 100 personer i arbetsför ålder, var 60,8. Senast har den demografiska försörjningskvoten varit högre än detta år 1959. Under Finlands självständighet har den demografiska försörjningskvoten varit som högst år 1917 (67,6) och som lägst år 1984 (46,7).