Utvecklingen av befolkningens åldersstruktur

Uppdaterad: 24.3.2020
Uppdateras nästa gång: 24.3.2021

Statistiken över befolkningsstrukturen beskriver finska och utländska medborgare, som vid årsskiftet är fast bosatta i Finland. I statistiken ingår uppgifter om befolkningens boningsort, kön, ålder, civilstånd, språk, nationalitet och födelseland liksom uppgifter om maka/make och samtliga barn samt föräldrar. Uppgifterna fås ur Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas befolkningsdatasystem enligt situationen vid årsskiftet.

Den finska befolkningen åldras och samtidigt minskar antalet födda. Den ekonomiska försörjningskvoten försvagas i Finland av faktumet att det föds färre barn än tidigare samtidigt som befolkningen åldras och det finns ett stort antal arbetslösa. Åldersstrukturen i Finland är snedvriden på samma sätt som också i många andra utvecklade länder. När de stora åldersklasserna går i pension är det allt mindre årsklasser som får finansiera och bära upp välfärdssamhället.

Den ökande livslängden förlänger pensionsåren, men samtidigt har människornas hälsa förbättrats märkbart och antalet friska år under människans livstid ökat, vilket innebär mindre behov av hälsovård.

Den ökade arbetskraftsinvandringen har höjt sysselsättningen och nativiteten i många länder. Även i Finland försöker man öka invandring t.ex. genom riktlinjerna i Migration 2020-programmet.

   

Den demografiska försörjningskvoten högst sedan år 1922

I slutet av år 2019 fanns det 871 036 personer under 15 år och 3 422 982 personer i åldern 15–64 i Finland. Antalet personer som fyllt 65 år var 1 231 274 i slutet av år 2019. Den demografiska försörjningskvoten, dvs. antalet personer yngre än 15 år samt 65-åringar och äldre per 100 personer i arbetsför ålder, var 61,4.

Senast har den demografiska försörjningskvoten varit högre än detta år 1922. Under Finlands självständighet har den demografiska försörjningskvoten varit som högst år 1917 (67,6) och som lägst år 1984 (46,7).