Utkomststöd 

Uppdaterad: 20.12.2017 - Uppdateras nästa gång: 28.11.2018
   
 
 
Dela på

Mottagare av utkomststöd

Indikatorn beskriver risken för social utslagning, eftersom utkomststödet är den sista stödformen för försörjning. Utkomststödet är en indikator som är nära förknippad med arbetslöshet och den beskriver även indirekt tillräckligheten hos de primära stödformerna.

Förändringarna i antalet hushåll som fick utkomststöd har följt den ekonomiska utvecklingen sedan 1990-talet med några års eftersläpning. Eftersläpningen minskade på 2000-talet när den allmänna arbetslöshetsgraden förblev på en högre nivå än under decennieskiftet på 1990-talet. Antalet personer som fått utkomststöd under en längre tid ökade samtidigt, vilket följaktligen ledde till en ökning av utgifterna för utkomststödet i proportion till antalet hushåll som fick utkomststöd. Antalet utkomststödsklienter ökade snabbt efter recessionen 2009 och i takt med den tilltagande arbetslösheten. Ökningen upphörde 2010 i och med att arbetslösheten stabiliserades. Antalet utkomststödsklienter förblev oförändrat under 2010-2012.

År 2012 genomfördes nivåförhöjningar i förstahands- och sistahandsgrundskyddet i utkomstskyddet, bostadsbidraget och utkomststödet. Förändringarna i utkomststödet var obetydliga tack vare de sammanlagda effekterna.

Under åren 2014–2016 ökade antalet hushåll och personer som får utkomststöd med 3 procent resp. 1,3 procent. År 2016 fick 7,2 procent av befolkningen utkomststöd.

Bruttoutgifterna för utkomststödet uppgick till 734,5 miljoner euro år 2016. Reellt minskade utgifterna med 1,2 procent från året innan.


Källa:
Institutet för hälsa och välfärd


Beskrivning av indikatorn

Indikatorn anger andelen personer som får utkomststöd under kalenderåret uttryckt i procent av hela befolkningen. Som befolkningsdata används läget vid årets slut. Alla mottagare av utkomststöd i ett hushåll ingår i statistiken, dvs. även barnen är medräknade.