Förhållandet mellan arbets- och kapitalinkomster

Uppdaterad: 12.7.2018
Uppdateras nästa gång: 31.1.2019

Löner och kollektiva avgifter definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden. Kapitalinkomst är den inkomst som ägaren av en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång får i ersättning för att ställa en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång till en annan institutionell enhets förfogande.

Genom att granska utvecklingen av arbete och kapital, dvs. den funktionella inkomstfördelningen kan man göra en övergripande analys av den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av inkomstfördelningen och arbetsmarknaden. Genom att mäta den samhällsekonomiska inkomstfördelningen kan man beräkna den allmänna utvecklingen av nationalinkomsten och faktorer som inverkar på den. Utöver mätning av inkomstfördelningen beskriver indikatorn för utvecklingen av inkomstfördelningen också förhållandet och balansen mellan arbetsproduktiviteten och arbetskraftskostnaderna. För att företagens interna inkomstfördelning ska hållas stabil borde arbetsproduktiviteten och de reella arbetskraftskostnaderna växa i samma takt.

   
Hushållens löneinkomster ökade med 2,2 procent, men arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter minskade med 5,5 procent år 2017. Sammanlagt var löntagarersättningarnas andel av nationalinkomsten 56,7 procent. Föregående år var andelen 58,3 procent. Kapital- och företagarinkomsterna inom samhällsekonomin ökade med 11,7 procent och deras andel av nationalinkomsten steg till 27,7 procent. Föregående år var andelen 25,8 procent.